Mitt liv är i ett tillfälligt stand still och det driver mig lite lätt till vansinne

I början av december kommer första intagningssvaren från mina sökta kurserna och utbildningarna.....fram tills dess kan jag inte göra ett skit mer än att just vänta (och det ör INTE riktigt min grej)

Kan inte riktigt ta tag i något eller planera någonting eftersom jag inte har en jävla aning om vad som sker nästa år

Men jag är lugn......såååå lugn.....låter ingen se att rastlösheten äter upp mig...jag äääääär luuuugn

Medans jag väntar så har jag börjat titta lite på Halloween kläder och jag har definitivt hittat min och Tottes perfekta bus eller godis utstyrsel   

TOTTES

MIN

Be afraid Tibro, be VERY afraid   

Klockan 04:30 ringde väckarklockan i söndags, ägg och grötfrukost samt en STOR kopp starkt kaffe, packade iordning det sista, gick igenom checklistan så allt var med, gjorde iordning mig själv och tog en tidig morgonpromenad med Totte (som på allvar nog funderade på om jag trillat och slagit mig i huvudet, vi ogillar tidiga mornar i den här familjen)

Klockan 6 lämnade vi Tibro med fullpackad bil och ett leende på läpparna, svårt att ha annat när man är tillsammans med det här roliga gänget   

Vi var framme i god tid på Lidingö, parkerade bilen och klev ur, SATAN vad det blåste......och KALLT blåste det också......WTH   

Hämtade ut våra nummerlappar och tog en promenad i Expo tältet   

Vi satte oss sedan i gräset vid parkeringen och åt våran lunch.....i tokblåst....vi var tvugna att söka skydd i bilen efteråt för att inte stelna ihop och frysa ihjäl.

Vid halv två tiden började vi dra oss mot startområdet, lämnade in överdragskläderna och ställde oss i våra startled, för första gången typ någonsin hade jag inte fjärilar i magen, ingen prestationsångest, kände mig inte ens motiverad   meeeeeen som sagt, lite för sent att skita i det nu så att säga, det var bara att köra.

Efter en liten stunds uppvärmning, så gick startskottet klockan 14:20 och jag begav mig ut på min andra mil någonsin.

Och det i Lidingö tjejlopp, tuff terräng på Lidingöloppets beryktade sista mil

Trång blev det i första backen med många tjejer och trång bana, men det flöt på hela vägen upp utan stopp och det blev aldrig så trångt att man inte kunde springa förbi om man kände för det.

Höll en jämn fart i början och tänkte mer på att ta det lugnt, väl uppe på toppen av grönsta backen så kommer ett lättare parti med stigar och grusväg, här lät jag mig själv pinna på.

Efter 4 och en halv kilometer kom då det fruktade mötet med Abborrbacken, aka mördarbacken, well hello there....jag försökte springa en liten stund men insåg rätt snabbt att ICKE, då ligger jag i fosterställning och gråter inom kort och skulle jag göra det mitt i backen skulle jag med all förmodan rulla ner igen som den lilla köttbulle jag är, så det var bara att plocka fram det positiva tänkandet och med raska kliv vandra uppför backen.

Väl uppe, 45 meter över havet, och med aningen stummhet i låren funderade jag på om jag verkligen skulle orka springa mer, men hörde Tittis röst i huvudet -KÖÖÖÖR BARAAAA.....så jag körde bara   

Här följer en låååååång nedförsbacke som var underbart lerig, tur att jag övat en del på nedförslöpning för man kan vinna in en hel del tid här, efter nedförsbacken planar det ut och man kunde börja sträcka ut löpstegen igen.

2 km kvar till mål kommer nästa prövning, Karins Backe, *phu*, den här backen försökte jag inte ens springa i då stummheten i låren fortfarande kändes, väl uppe på toppen hade stummheten övergått till LOVELY mjölksyra, men nu var det ju bara 1 km kvar, la i en ny växel och kämpade på, orkade till och med spurta in i mål...eller ja...spurta och spurta....kändes som att jag spurtade iallafall, när jag såg målfilmen ser det ut som jag trillar in i slowmotion i alldels för mycket och för stora kläder, samt så sitter vätskebältet (som faktiskt räckte för mig, behövde inte stanna vid några av depåstoppen) inte längre kvar på mina höfter utan sitter halvvägs uppe på ryggen      ja jösses, men jag bjuder på detta

Kände mig SÅÅÅÅÅ nöjd när jag kom i mål och när jag såg min tid blev jag ÖVERLYCKLIG

1 timme, 7 minuter och 49 sekunder    jag hade räknat med en tid runt 1 timme och 25 minuter

Väntade in övriga tjejligan, tog det obligatoriska gruppfotot   

Traskade till bilen och poppade upp det ÄNNU MER obligatoriska bubblet

Duschade, bytte om och hoppade in i bilen igen....MOT NÄRMASTE MC DONALDS

åååååå fy fan va gött det var med mat och med KAFFE   

Hemresan gick bra, nöjda, trötta och glada, men det kändes som att det var mycket längre hem än det var dit och träsmaken i röven var ett faktum   

Vid 22 tiden var vi så hemma igen och jag kan säga att det tog inte många minuter från att jag kröp ner under täcket innan John Blund kom skuttande med en näve koma grus.

Nu är det full fart fram mot februari 2015 och tjejvasan....sen är tjejklassikern gjord och the crazy frog dance tar fart vid målgången   

aaaaaa cant WAIT   

Imorrn är det dags för Lidingötjejlopp och etapp 3 av 4 i tjejklassikern :)

Laddat upp med sovmorgon, långpromenad i skogen och ett välbehövligt yinyoga pass.

Nu är väskan packad, morgonens mat förbered och jag sitter i soffan med mitt älskade ingefärste, dock känner jag inte riktigt ingefärs doften på grund av all liniment jag själv är insmord i.

Kollar även självklart på kvällens BigBrother avsnitt.........HEJJA ANDERS :D

Liniment by the way....spännande ord och produkt det där ändå, before 30 hade jag knappt använt det en endaste gång, after 30...mmmm ja tänk hur saker kan ändras med åldern :D

Att följa sin magkänsla när man ska ta beslut är inte alltid det lättaste och heller inte alltid det mest självklara, oftast dras man mellan

*det man vill göra

*det andra försväntar sig att man ska göra

samt

*det som anses vara det rätta beslutet

Har under september månad verkligen haft en ordentlig dragkamp mellan dessa och jag har många gånger känt mig så yr av förvirring att jag inte ens kunde skilja höger från vänster.

Så till slut hade jag inget annat val än att gå helt och hållet på känslan.

Jag kunde antingen ha valt en "säker väg", men den säkra vägen skulle innebära att jag skulle få sätta alla mina planer på is under 1,5 år och om sanningen ska fram fått brottas med ångest under största delen av tiden. 

Och inga pengar i världen eller "bra" arbetstider är värt det

Väg nummer 2 är lite mer osäker MEN så mycket roligare och att följa den här vägen och fortsätta följa mina drömmar är den enda rätta vägen   

Som en klok person sa till mig

-Men vi vet ju både du och jag att dem säkra vägen inte är något för dig. Det är inte "du" !

Lita på dig själv och gå din väg

Jag är snart klar med min yogautbildning (vilket kommer kännas märkligt, då man inte längre kommer få träffa alla dessa underbara människor som man lärt känna under utbildningens gång, iallafall inte en gång i månaden som nu är fallet), journalistikkurser är sökta till vårterminen 2015 (och jag håller tummar och tår för att jag kommer in)

Dessa två olika inriktningar är ju vad jag hoppas kunna försörja mig på heltid med i framtiden and for the rest of my life    

Men tills dess, säg hej hej till min nya arbetsplats där ni förhoppningsvis kommer få se mig i tid och otid   

Arena Badet i Skövde

Idag är det kvällsjobb som gäller med avslutande livräddningsträning innan hemgång och helg.

Lördagen kommer att vara lugn och bestå av endast uppladdning inför söndagens tjejlidingölopp     

Men idag är det enbart ett stort leende och lite fredagsdans   

Idag är var ingen vanlig dag för idag var det lilla Julius dopdag <3

Huvudpersonen för dagen skötte sig exemplariskt under hela dopet och var som alltid på sitt allra charmigaste humör, vilket gjorde mitt första fadderuppdrag till ett väldigt enkelt sådant :)

Mottagningen efteråt i ädelstensvägens fritidshem bjöd på OTROLIGT god mat och tårta, presentöppning och mycket skratt.
Huvudpersonen sov sig igenom allt detta :D

Fina familjen <3

Nu blir det soffan resten av kvällen och jag ska med spänning genomföra min första valvaka någonsin :)

Önskar er alla en Trevlig kväll <3

Väckarklockan har ringt kl 05:00 både igår och idag, igår hade jag en spännande dag med mycket information som gav mig en del att tänka på och ta ställning till....gårdagen is still a work in progress så att säga :)

Idag drog jag till ArenaBadet i Skövde där jag och en kille till skulle testas i livräddning.
Klockan 8:00 hoppade jag i badet tillsammans med en instruktör medans en annan instruktör var kvar på land och instruerade.

Test 1 var att simma fortast möjligast ca 125 meter, sen dyka ner på 4 meter och hämta upp instruktören från botten, bogsera till kanten och få upp honom.
Simningen är inga bekymmer, har bra med kraft och fart, är dock mest explosiv så behöver verkligen jobba på min kondition, var rätt så andfådd vid avklarad simmad distans, dyker ner och ska hämta instrukören.......jag kommer ingenstans.........

För 10 år sedan arbetade jag på Skara Sommarland som badvakt och dessförinnan har jag jobbat som simlärare, badvakt och vattengymnastiksinstruktör i Sunne och Örebro blaaaand annat ;) anyyyyway, jag har inte tränat livräddning sedans dess och saker har hänt med min kroppshydda. Tydligen har min röv fyllts med luft....and not the Good kind....min röv flyter numera som en kork och i kombination med saltvattnet i poolen så blev det lite svårigheter på "försök komma ner till botten" fronten så att säga

Börjar dyka på 2 meter, det är lugnt, 3 meter, inga bekymmer
4 meter - VA ÄNDA IN I??? Mission Impossible :(
Efter en halvtimmes dykförsök bad jag om tillfällig walkover och vi gick vidare till övningar i äventyrsbadet :)

Livräddning i vildforsen, vilket var svårt som FAN då jag hade fullt sjå med att livrädda mina bikinitrosor från att försvinna från min kropp (note to Self: köp baddräkt) livräddning i vågpoolen, testade olika bogseringtekniker samt bär och släp försök, stabilt sidoläge, andningskontroll osv
Lyften och släpen kändes i ländryggen vill jag lova, efter lite för kraftfull yoga med kall kropp i lördags morse har jag haft problem med ryggen nu i veckan, men jag bet ihop och gjorde mitt bästa, envisheten tillhör mina mest attraktiva OCH oattraktiva sidor :p

Efter detta var det back to the pool och försöka rädda instrukören från botten igen......tillslut lyckas jag på nått sätt få upp karln från botten...god damnit (inte under några omständigheter på ett betyg MVG sätt, behöver verkligen träna) bogserade honom till kanten, jag kravlar mig upp, nu ska han upp också....x antal görs försök, det gör ont i ryggen, jag är löjligt svag, men får till slut upp hans överkropp på kanten efter bra guidning av den andra instrukören (stå närmare kanten, använd benen, rakare rygg) lyckas få upp hans ben från vattnet genom att halvt riva sönder hans badbyxor (till mitt försvar så frågade jag faktiskt innan om jag fick va hårdhänt, man är ju någorlunda uppfostrad) ;)
Nu skulle jag dra honom bort från kanten så risken att han trillar ner i poolen igen är minimal...alltså och ja...va hände här nu då...jo saltvatten + min kroppslotion = mattan (som vi lagt ut för att göra det lite skönare för mitt räddningsoffer) blev glashal, jag åkte och kanade runt på den som en galen slip and slide attraktion och började fnissa hysteriskt, instrukörerna började asgarva...till sist fick jag honom till stabilt sidoläge och tant ringrostig däckade bredvid :D

Tackade för några grymt roliga timmar, gick in i omklädningsrummet, duschade läääänge och hoppade in i bastun med hårinpackning, ansiktsmask och njöt av 20 minuter tysthet i värme.
Funderade över dessa dagars upplevelser och intryck, nu lägger jag allt i ödets händer, det blir så som det är meningen att det ska bli och allt kommer bli bra <3

Väl hemma tog jag en välbehövlig yinyoga stund, åt lunch och tog sedan Totte till skogen i detta underbara väder för en lååång långsam promenad runt 5:an i Rankås, en man sprang 3 varv på 5:an innan vi var klara med våran runda :D

Vilade en stund efter skogsbesöket och har sedan spenderat kvällen på bästa sätt i Igelstorp med mycket gott sällskap, god mat och mycket mycket mycket prat :)

Nu tar jag natten :) med träningsvärk i hela kroppen, snuvig och med lock för öronen, måste tryckutjämna med jämna mellanrum, ett blåmärke gigantus på armen och ont i huvudet efter fröken Nilssons Mike Tyson knock mot min tinning med hennes telefon ;-)
Men ändå med ett leende på läpparna, detta känns som en av de bästa dagarna på väldigt länge, jag är så tacksam <3

Kräftskiva i lördags med mycket skratt och god mat tillsammans med några av mina favorit människor på jorden.

I söndags däremot så satt jag uppkurad i soffan hela dagen med raggsockar, filt, honungsvatten, nässpray och en tjock hals och tyckte synd om mig själv......buhuu   

Men som tur är så verkar det inte vara en speciellt envis bacill jag åkt på då jag redan mår betydligt bättre.

Dagen idag har gått i en rasande fart och jag har fått MASSOR gjort   snart är hela the to do list avbockad    idag var även dagen då jag laddade hem några gamla högskoleprov för att träna lite inför det kommande provet jag funderar på att ta för att öka mina chanser att komma in på de önskade utbildningarna i vår.

Meeeeeen....ja....eftersom jag är helt matematiskt inkompetent så gick det ju inte så helt bra detta där.

4 frågor tog det innan jag fick ett nervöst sammanbrott och högt började sjunga

FÅÅÅÅR MAN GÅÅÅ HEEEEM NUUUU

Tror inte att det beteendet är helt okej under ett ev högskoleprov......men seriöst.....vad är det för en sadistisk jävel som bestämt att sånt här ska tillhöra "allmänbildningen"

Exempel på fråga:

En vinterdag åker Gunilla skridskor på en frusen sjö. Hur tjock är isen på sjön den lördagen?

eeeeee say what now !!??

Förhoppningsvis tillräckligt tjock för att klara av Gunillas vikt......eller ??

Exempel på fråga:

Arne, Karin, Muhammed och Elisabeth spelar kort. De sitter på var sin sida av ett kvadratiskt bord. Vem av dom vinner?

Seriöst!!?? Den med med bäst kort alternativt bäst pokerfejs antar jag....shut the fuck up!!!!

Behöver jag säga att jag STARKT börjar ändra uppfattning om att jag ska göra det där provet.....jag vill bli journalist, inte inspärrad på psyket för att de kvantitativa delarna av högskoleprovet är preciiiiis den knuffen jag behöver för att hamna i cuckoo land

Tog och genomförde den verbala delen av provet istället, blev en mycket trevligare stämning på en gång.

Efter högskoleprovmeltdown blev det ett PowerYoga pass på ca 1 timme och avslutade kvällen med en 30 minuters löprunda med Totte.

Var enligt min hals tydligen inte universums bästa ide så nu har jag dränkt mig i citron och honungste med en stor överdos riven ingefära i och hoppas på det bästa, fortsätter sjukdomskurera mig med sex and the city boxen nedkrupen under duntäcket med pyamas och raggsockor (I´m a sexy mf I know) 

Är man frusen så är man   

OMG !!!!   

Äkta spöke fångat på film, filmen spelas upp i slowmotion för att det mänskliga ögat ska hinna se vad som händer

Se den......om ni törs....uppmanar dock till försiktighet om ni har problem med hjärtat eller inte gjort era knipövningar ordentligt