Klockan 04:30 ringde väckarklockan i söndags, ägg och grötfrukost samt en STOR kopp starkt kaffe, packade iordning det sista, gick igenom checklistan så allt var med, gjorde iordning mig själv och tog en tidig morgonpromenad med Totte (som på allvar nog funderade på om jag trillat och slagit mig i huvudet, vi ogillar tidiga mornar i den här familjen)

Klockan 6 lämnade vi Tibro med fullpackad bil och ett leende på läpparna, svårt att ha annat när man är tillsammans med det här roliga gänget   

Vi var framme i god tid på Lidingö, parkerade bilen och klev ur, SATAN vad det blåste......och KALLT blåste det också......WTH   

Hämtade ut våra nummerlappar och tog en promenad i Expo tältet   

Vi satte oss sedan i gräset vid parkeringen och åt våran lunch.....i tokblåst....vi var tvugna att söka skydd i bilen efteråt för att inte stelna ihop och frysa ihjäl.

Vid halv två tiden började vi dra oss mot startområdet, lämnade in överdragskläderna och ställde oss i våra startled, för första gången typ någonsin hade jag inte fjärilar i magen, ingen prestationsångest, kände mig inte ens motiverad   meeeeeen som sagt, lite för sent att skita i det nu så att säga, det var bara att köra.

Efter en liten stunds uppvärmning, så gick startskottet klockan 14:20 och jag begav mig ut på min andra mil någonsin.

Och det i Lidingö tjejlopp, tuff terräng på Lidingöloppets beryktade sista mil

Trång blev det i första backen med många tjejer och trång bana, men det flöt på hela vägen upp utan stopp och det blev aldrig så trångt att man inte kunde springa förbi om man kände för det.

Höll en jämn fart i början och tänkte mer på att ta det lugnt, väl uppe på toppen av grönsta backen så kommer ett lättare parti med stigar och grusväg, här lät jag mig själv pinna på.

Efter 4 och en halv kilometer kom då det fruktade mötet med Abborrbacken, aka mördarbacken, well hello there....jag försökte springa en liten stund men insåg rätt snabbt att ICKE, då ligger jag i fosterställning och gråter inom kort och skulle jag göra det mitt i backen skulle jag med all förmodan rulla ner igen som den lilla köttbulle jag är, så det var bara att plocka fram det positiva tänkandet och med raska kliv vandra uppför backen.

Väl uppe, 45 meter över havet, och med aningen stummhet i låren funderade jag på om jag verkligen skulle orka springa mer, men hörde Tittis röst i huvudet -KÖÖÖÖR BARAAAA.....så jag körde bara   

Här följer en låååååång nedförsbacke som var underbart lerig, tur att jag övat en del på nedförslöpning för man kan vinna in en hel del tid här, efter nedförsbacken planar det ut och man kunde börja sträcka ut löpstegen igen.

2 km kvar till mål kommer nästa prövning, Karins Backe, *phu*, den här backen försökte jag inte ens springa i då stummheten i låren fortfarande kändes, väl uppe på toppen hade stummheten övergått till LOVELY mjölksyra, men nu var det ju bara 1 km kvar, la i en ny växel och kämpade på, orkade till och med spurta in i mål...eller ja...spurta och spurta....kändes som att jag spurtade iallafall, när jag såg målfilmen ser det ut som jag trillar in i slowmotion i alldels för mycket och för stora kläder, samt så sitter vätskebältet (som faktiskt räckte för mig, behövde inte stanna vid några av depåstoppen) inte längre kvar på mina höfter utan sitter halvvägs uppe på ryggen      ja jösses, men jag bjuder på detta

Kände mig SÅÅÅÅÅ nöjd när jag kom i mål och när jag såg min tid blev jag ÖVERLYCKLIG

1 timme, 7 minuter och 49 sekunder    jag hade räknat med en tid runt 1 timme och 25 minuter

Väntade in övriga tjejligan, tog det obligatoriska gruppfotot   

Traskade till bilen och poppade upp det ÄNNU MER obligatoriska bubblet

Duschade, bytte om och hoppade in i bilen igen....MOT NÄRMASTE MC DONALDS

åååååå fy fan va gött det var med mat och med KAFFE   

Hemresan gick bra, nöjda, trötta och glada, men det kändes som att det var mycket längre hem än det var dit och träsmaken i röven var ett faktum   

Vid 22 tiden var vi så hemma igen och jag kan säga att det tog inte många minuter från att jag kröp ner under täcket innan John Blund kom skuttande med en näve koma grus.

Nu är det full fart fram mot februari 2015 och tjejvasan....sen är tjejklassikern gjord och the crazy frog dance tar fart vid målgången   

aaaaaa cant WAIT   

Imorrn är det dags för Lidingötjejlopp och etapp 3 av 4 i tjejklassikern :)

Laddat upp med sovmorgon, långpromenad i skogen och ett välbehövligt yinyoga pass.

Nu är väskan packad, morgonens mat förbered och jag sitter i soffan med mitt älskade ingefärste, dock känner jag inte riktigt ingefärs doften på grund av all liniment jag själv är insmord i.

Kollar även självklart på kvällens BigBrother avsnitt.........HEJJA ANDERS :D

Liniment by the way....spännande ord och produkt det där ändå, before 30 hade jag knappt använt det en endaste gång, after 30...mmmm ja tänk hur saker kan ändras med åldern :D

Att följa sin magkänsla när man ska ta beslut är inte alltid det lättaste och heller inte alltid det mest självklara, oftast dras man mellan

*det man vill göra

*det andra försväntar sig att man ska göra

samt

*det som anses vara det rätta beslutet

Har under september månad verkligen haft en ordentlig dragkamp mellan dessa och jag har många gånger känt mig så yr av förvirring att jag inte ens kunde skilja höger från vänster.

Så till slut hade jag inget annat val än att gå helt och hållet på känslan.

Jag kunde antingen ha valt en "säker väg", men den säkra vägen skulle innebära att jag skulle få sätta alla mina planer på is under 1,5 år och om sanningen ska fram fått brottas med ångest under största delen av tiden. 

Och inga pengar i världen eller "bra" arbetstider är värt det

Väg nummer 2 är lite mer osäker MEN så mycket roligare och att följa den här vägen och fortsätta följa mina drömmar är den enda rätta vägen   

Som en klok person sa till mig

-Men vi vet ju både du och jag att dem säkra vägen inte är något för dig. Det är inte "du" !

Lita på dig själv och gå din väg

Jag är snart klar med min yogautbildning (vilket kommer kännas märkligt, då man inte längre kommer få träffa alla dessa underbara människor som man lärt känna under utbildningens gång, iallafall inte en gång i månaden som nu är fallet), journalistikkurser är sökta till vårterminen 2015 (och jag håller tummar och tår för att jag kommer in)

Dessa två olika inriktningar är ju vad jag hoppas kunna försörja mig på heltid med i framtiden and for the rest of my life    

Men tills dess, säg hej hej till min nya arbetsplats där ni förhoppningsvis kommer få se mig i tid och otid   

Arena Badet i Skövde

Idag är det kvällsjobb som gäller med avslutande livräddningsträning innan hemgång och helg.

Lördagen kommer att vara lugn och bestå av endast uppladdning inför söndagens tjejlidingölopp     

Men idag är det enbart ett stort leende och lite fredagsdans   

Idag är var ingen vanlig dag för idag var det lilla Julius dopdag <3

Huvudpersonen för dagen skötte sig exemplariskt under hela dopet och var som alltid på sitt allra charmigaste humör, vilket gjorde mitt första fadderuppdrag till ett väldigt enkelt sådant :)

Mottagningen efteråt i ädelstensvägens fritidshem bjöd på OTROLIGT god mat och tårta, presentöppning och mycket skratt.
Huvudpersonen sov sig igenom allt detta :D

Fina familjen <3

Nu blir det soffan resten av kvällen och jag ska med spänning genomföra min första valvaka någonsin :)

Önskar er alla en Trevlig kväll <3