Som sagt, ibland måste man ta ett kliv bakåt för att kunna ta ett skutt fram.....och idag skuttade jag runt en mil.
Värmlandsluft, Mandy's diner, apatiskt tillstånd och choklad är tydligen bra uppladdning för mig ;)

SÅÅÅÅ SKÖÖÖÖNT att den mentala spärren släppte, jag KAN springa längre än 5km, bara jag springer lite lugnt, jag behöver ju inte kuta iväg som att mina ben brann och en armé av grodor jagade mig.

Jag sprang inte bara 1 mil, jag sprang flera varv också.....jösses.....one small step for mankind one HUGE step for ME.....visst det var inte superkul men min inre 4-åring var tyst iallafall, det var iofs way past her bedtime så det kan ha varit en stor bidragande orsak.

Nu tänker jag inte kräva ett skit mer av mig idag, en hård klapp på axeln och ett FAN va bra jag är unnar jag mig dock ;)

Kan man ta värktabletter i förebyggande syfte??? Cause this is gonna hurt tomorrow !!!

Under en kortare semester i Värmland med mycket ompyssling från mor och far så gick min kropp och min knopp in i ett totalt avslappnat paustillstånd, känner mig fortfarande en aning apatisk men utan den där "sängliggande stirra in i en vägg" biten.

Ibland så måste man få trycka på livspausknappen och låta kroppen och hjärnan få den vila den vill ha och behöver.

Låta intryck och information falla på plats och man behöver ge sig själv tid att omstrukturera, fundera och planera om lite saker innan man tar nya tag.

Jag är så glad och tacksam över att de vänner jag har tycker om mig för den jag är, jag vågar visa mig sårbar framför dom utan att detta ses som en svaghet, jag kan flippa ur fullständigt och behöver inte alls bete mig efter min ålder utan att oroa mig för att någon ska ringa efter män i vita rockar med färgglada piller, jag kan ha en dålig dag och också säga det rakt ut utan att någon blir obekväm och eller irriterad, jag känner att jag kan berätta vad som helst utan att någon dömmer mig, vi behöver inte ses eller höras varje dag för jag vet att dom finns där ändå, jag behöver inte kliva in i någon roll och spela någon jag inte är och jag hoppas och tror att dom till 100% vet att detta gäller även åt det andra hållet, när jag anser att någon är min vän så står jag vid dennes sida till det bittra slutet och vi kommer ha förbannat kul på resan dit.

Jag är självklart lika tacksam över att min älskade familj är precis likadan som mina vänner, men dom har ju liksom inget annat val   

En av dessa kära vänner träffade jag i helgen och hon påminde mig (utan att själv veta om det) om just detta, att jag är okej som jag är, vi är alla okej precis som vi är och ska inte behöva bli tvångsplacerade i olika fack för att andra ska känna sig nöjda och veta vart dom har en.

Saker och ting är som som är just nu och jag har faktiskt ingen som helst panik över det, man kan inte trycka in mig i något fack överhuvudtaget just nu och jag vill heller inte det.

Jag må vara aningen förvirrad just nu men jag har ett väldigt tydligt mål och allt kommer att ordna sig, men just nu måste jag låta saker vara som dom är, jag mår ju bra och det är huvudsaken, allt kommer bli precis så som det är meningen att det ska bli när det väl är dags, jag får tålmodigt sitta en stund i livets väntrum och läsa några tidningar till   

Visst finns det dagar då jag är redo att ge upp och gärna skulle återgå till ett liv i det traditionella ekorrhjulet, men mitt mål och min dröm är så otroligt långt borta från det hjulet, så jag tänker inte göra det, jag tänker ge 100% och bygga mitt egna hjul och stoppa in mig själv i ett eget fack och om det inte går vägen så kommer jag överväga det traditionella ekorrhjulet igen, men inte en sekund tidigare.

Med denna nyfunna insikt stoppade jag in kamera, fotoassistenthund och mig själv i den blå fåårrden och tog mig en roadtrip. 

Hamnade vid Mullsjön och hann njuta av en vacker solnedgång, en underbar måne och ett härligt djurliv när det mörknade på samt så hann jag få några fina bilder innan min fotoassistent åt något olämpligt och började kräkas   

Fotoassistent pre kräks

Kvällsmeditation i månsken var inte fy skam

En perfekt avslutning på helgen blev det och imorgon är det en ny vecka och en ny chans att ta tag i resten av sitt liv

Dom sista dagarna i juli var alldeles otroligt härliga med yoga, mys med vänner och ett besök på the one and only Mandy`s Diner i Töreboda där jag började kvällen med en Mexican Lemonade drink, ÄLSKAR drinkar, tar hellre en god drink istället för öl, vin och cider anytime, anyday.

Har i flera dagar varit galet sugen på en Margarita med extra salt runt kanterna....mmmmmm

Och drinken på Mandy´s var close enough....även utan salt   

Gick sedan loss på dom amerikanska pannkakorna med bär och bacon som jag sedan total dränkte i maple syrup, blir mätt bara jag tänker på det samtidigt som jag blir lite hungrig sååååå galet gott, självklart avslutades besöket med en milkshake, som enligt viss person som druckit milkshake i the US of A sa att mandys shakar faktiskt inte kom långt ifrån på holy crap vad gott listan   

Mycket yoga har det blivit   och en del försök till bra joggingrundor.

Försök ett den här veckan höll på att bli min död (dramaqueen) men att springa ynka 3 km i 30 graders värme och med skavsåret från helvetet (eller skavsår och skavsår, det ser ut som någon tagit ett smakprov från min högra hälsena) var helt insane, när jag joggat klart fick jag lägga mig i skuggan för det snurrade så i huvudet, rösten ville inte fungera riktigt och jag flåsade som en flodhäst i öknen, tog 10 minuter och 1 liter vatten innan jag vågade sätta mig på cykeln och cykla hem.

Joggingrundan igår gick lite bättre då det är aningen svalare i luften, men just nu orkar jag inte ens 5 km, hur i hel-ete ska jag klara 1 mil ???? 

Tur att det är ett tag kvar innan det är dags för ett besök på lidingö och del 3 av 4 på tjejklassikern.

Gårkvällens besök i Rankås blev dock lite roligare och trevligare än vanligt då jag sprang på en person som jag inte sett på typ 27 år, märkligt både för att jag endast är 25   och för att den här personen inte ens bor här annars, ibland är det en liten värld vi lever i   

mmmmm jag brukar ju inte börja mina dagar med ett leende, det kommer först efter morgonkaffet och jag avslutar DEFINITIVT alldeles för få kvällar med champagne, skärpning  !!!!!

Men imorse när klockan ringde så hade min kropp tydligen fått nog av veckans träningar, den hade bestämt sig för att idag är en vilodag, och är det någonting jag har lärt mig under det gånga året så är det att lyssna på kroppen.

Och när kroppen sa att den vill inte göra annat än att titta på project runway repriser, teen mom specials och real housewifes of whatever så säger jag

Försökte få kroppen att följa med på en cykeltur men ICKE, den kan va lite vrång ibland den där kroppen.

Tvingade den faktiskt till några timmars yogaplugg iallafall.....i utbyte mot glass   

Ska alldeles strax ta en lååååååång promenad med min lilla fyrbenta fluffboll och försöka skaka av mig den otrevliga upplevelsen jag precis hade då jag blev TVINGAD att se på ett avsnitt av Superspararna - SKÄMSTV DELUXE som höll på att bli det sista jag gjorde här i livet då jag kände en mega hjärnblödning tog fart i ren och skär irritation, vilket folk det finns   

Så en långpromenad som sagt och lite kvällsyoga så är jag nog fit for fight igen...

Eller så sätter jag som sagt bara på mig yogakläderna och dricker något gott, kan nog bli lite Mintuu ChokoMint

Det är ju ändå fredag   

Success is not the key to happiness. Happiness is the key to success.
If you love what you are doing, you will be successful.

För att få lite åskaction around here ?????   

Jag klagar absolut inte på värmen, me likes it, men lite upprensning av luften hade inte varit fel    och ALLA ANDRA FÅR JU ÅSKA....utom jag   

ÄLSKAR åska, jag skulle gärna uppleva det en gång i veckan...buuuut noooooo....tydligen så vilar det en förbannelse över mig och jag har inte fått uppleva åska på snabbt uträknat 13 ÅR, var på väg hem till Sunne från Örebro när jag hamnade mitt i ett otroligt härligt oväder och jag parkerade bilen på en busshållsplats och NJÖT av blixt, dunder och skyfall

Visst visst jag har upplevt lite muller och någon blixt då och då efter det, men det är ju inte åska....det är en lam förfest    

Så med alla dessa åskvarningar till höger och vänster så håller jag på att bli lite lätt skitzo när jag tror det ska åska, men nej...men jo, men nej, men jo...

Men hoppet är det sista som överger människan och efter att jag ringt en präst som kan kasta lite vigvatten, göra korstecken, rabbla lite bibliska ord så ska väl demonen lämna min kropp....fingers crossed

Förutom min frustration över utebliven åska så startade denna nya veckan bra och det ser ut att bli en underbar sådan   

Hur kan man känna på annat sätt när man börjar dagen i gott sällskap, med färska bär och frukter, kaffe och den här utsikten

Lugn, Harmoni och Välmående = bästa mantrat ever   

Sovit som en stock och kände mig utvilad och pigg när jag slog upp mina gröna imorse.
Bestämde mig för att ta en morgonlöprunda innan termometern nådde 30+ strecket även idag.

Jag gillar inte att träna på morgonen, jag fungerar egentligen inte alls förens framåt lunchtid och att ge mig ut på en löprunda innan frukost och pre KAFFE är egentligen ren galenskap....men men

Snörade på mig skorna, lämnade lägenheten och började springa.
Ingen hade dock talat om för mina ben att dom också borde vara pigga....det var som att springa med 7 kilo cement fördelat från lår ner till skor...tyngsta löpstegen EVER!

Tänkte att det blir nog lättare om en stund......FEL......det var fortfarande som att springa runt i en djup djup gyttjepöl och jag längtade bara hem.
Enda gången jag kände mig lätt var när jag upptäckte hur nära jag var att trampa på en gigantisk svart slemmig snigel, då gjorde jag ett skutt som både Stefan Holm och Rickard Sjöberg skulle ha gapat käken ur led av på ren avundsjuka.

Efter 4 km hörde jag ett klickande plopp och sedan en skarp smärta i höger vrist, tittar ner och ser blod.

Joråmensåatteeee HEJ skavsåret från helvetet, kul att du ville titta förbi helt utan förvarning *suck*

Kollar vänsterfoten och jupp även där är det på väg att gå åt helvete *morrar*

Så jag får ta av mig skorna och gå hem i strumplästen.....det är inte heller direkt skönt

Som sagt, inget bra händer innan kl 9 på morgonen och jag ska inte träna innan lunch...

Strumporna är nu kastade och jag ska ställa mig på huvudet ett tag och låta fossingarna få vila lite......

Nu hoppas jag att resten av dagen blir bättre 

Värmen tar ut sin rätt på mitt lilla minizoo, just nu är jag ägare till en stycke däckad hund och två delar väldigt väldigt lugna katter som börjat fälla päls så in i bäng, inte så konstigt iofs   

Tur att kvällarna är lite ljumnare så det iallafall blir en riktigt långpromenad om dagen och katterna kan skutta runt och jaga flugor och myggor utomhus så inte nätterna blir helt sömnlösa för matte på grund av uttråkade kissemissar.

Jag klagar dock inte....jag ÄLSKAR värmen   hör inte direkt till vanligheten att jag inte behöver frysa och heller inte till vanligheten att jag glatt kliver i svenska sjöar och simmar i lugn takt å bara njuter.

Idag tänker jag dock joina mitt minizoo och drar strax ner till stranden för att sätta ner min booty på en handduk och inte röra mig på flera timmar......pausa kroppen, definitivt huvudet ett tag och bara andas